Ölstilar
Här har vi samlat de ölstilar som vi provat på att brygga. Det finns en uppsjö med stilar att testa och vi har bara skrapat lite på ytan ännu.
På Svenska hembryggarföreningens webbplats kan du om läsa deras öltypsdefinitioner. På dessa grundar sig bedömningen av de öl som är med och tävlar i SHBF:s tävlingar. Vi har använt deras definitioner som grund för våra.
Systembolaget har också på ett fint sätt samlat olika ölstilar på denna sida: https://www.systembolaget.se/fakta-och-nyheter/ol/olstilar/
Mild/karaktärsfull lager
Lageröl är råvarupräglade och ger ett mycket rent helhetsintryck där jäsningsprodukter inte ska märkas, undantaget Amerikansk Lager där mycket låga nivåer av estrar kan förekomma. Maltsmaken ska vara ren och brödig men kan variera över ett stort spann, från knäckebröd till gräddbulle.
Märzen
Innan kylmaskinerna kom på 1870-talet var många bryggerier hänvisade till att brygga öl under vinterhalvåret. Säsongens sista öl bryggdes i mars och kallades därför i Bayern för Märzen. Det var lite starkare för att ha en chans att överleva sommaren, tills nästa bryggningssäsong började. Öltypen som vi känner den idag blev känd på oktoberfesten i München 1872, när standardölet tog slut och man istället tog in en lite starkare provbrygd av ljusbrun wienertyp. Efter denna händelse har Märzen kommit att beteckna ett lite starkare wieneröl, ett typnamn som f ö knappast längre används. Det viktigaste karaktärsdraget är ölets maltighet, som ska dominera men balanseras av någon humle. I våra dagar är Märzen en tämligen marginaliserad öltyp och har exempelvis ersatts av ljus lager på oktoberfesten. Liksom andra traditionella lageröl bör det dekoktionsmäskas samt jäsas kallt och lagras länge.
Karaktärsfull ale
En relativt kraftig ale, där malt, humle och alkohol samverkar utan att någon dominerar.Torrostade men ej brända malttoner är vanliga bland ölen i denna kategori, detta gäller dock inte pale ale som bryggs med ljusa maltsorter. Jäskaraktären är ren och fruktig, fenoler och kryddiga toner ingår ej. Ölen i denna kategori är medium kolsyrade och en lämplig serveringstemperatur är 8-12 ˚C.
Brown ale (amerikansk)
Brown Ale har inte många likheter med den brittiska varianten som dock är dess ursprung. Humlekaraktär med citrustoner ska vara tydlig till kraftig både i smak och arom. Även om amerikanska och andra nya humlesorter dominerar, så används ofta även engelska och tyska sorter. Maltigheten ska vara tydlig till rik. Användandet av många mörka maltsorter ger lättrostade toner, nötighet, karamell och choklad. Ofta används renjäsande jäststammar för att hålla fruktigheten på en relativt låg nivå. Alkoholhalten och framförallt beskan är högre än i den brittiska varianten. Förutom malt används ofta små mängder av olika sockerarter såsom melass, honung, lönnsirap, majssocker och kandisocker. Max 25% av humlen används i bittergivan. Torrhumling är vanligt.
Pale ale (APA)
Ölstilen utvecklades i USA mot slutet av 1970-talet som "American Pale Ale". I början var användandet av amerikansk Cascade-humle dominerande. Därefter har odlandet och användandet av nya moderna humlesorter med de för öltypen önskvärda tonerna av citrus, frukt och blommighet spridits över hela världen. Ölet ska ha en tydlig humlekaraktär där moderna humlesorter bidrar med citrus, frukt och blommighet, framför allt i aromen. Ölet får dock inte vara obalanserat humligt, utan det ska ha ett tydligt maltstöd från ljus malt med inslag av viss karamellighet. Färgen är relativt ljus. Ofta används renjäsande jäststammar för att hålla fruktigheten på en låg nivå.
Kraftig ale
Dessa ale är utmärkande fylliga i arom och smak och ofta vinösa. Alkohol är en del av karaktären. De är kraftfulla ale med en eller flera dominanta egenskaper. Ofta förekommer komplexa fruktiga inslag från jäsningen och även tydliga högre alkoholer. Karaktären är dock inte kryddig eller fenolisk.
IPA
Denna variant av den klassiska engelska IPA:n utvecklades i USA och är numera en av de populäraste ölstilarna. Till skillnad mot den engelska, som ska ha en balanserande maltighet, så ska denna IPA vara torr, besk och lätt i maltkroppen. Små mängder av ljusa karamellmaltsorter ska ge ett litet stöd åt de stora humlegivorna. Humlesorterna ska ge toner av citrus och tropisk frukt. Såväl amerikanska som fruktiga humlesorter från nya världen används.
Dubbel IPA
Dubbel IPA eller Imperial IPA är en vidareutveckling av amerikansk IPA och var den första ölstilen att ta steget till Dubbel eller Imperial nivå. Ölstilen karakteriseras av kraftiga smak- och aromhumlegivor och en mycket tuff beska. DIPA bör konsumeras relativt ung för att det karakteristiskt fräscha humleintrycket ska upplevas. De stora sena humlegivorna bidrar ofta till en lätt svavlig ton i doft och smak. Torrhumlas ofta.
American brut IPA
Ett extremt torrt öl där bitterheten brukar hållas till ett minimum. Istället framhävs humlens fruktiga smaker. Ölen kan vara Champangelik i sin karaktär.
NEIPA
En amerikansk IPA där de tropiska humlesmakerna står i centrum. Disig i färgen pga av mycket sent tillsatt humle samt att den ofta förutom korn även innehållet vete och havre.
Belgisk och fransk ale
Från Belgien och Nordfrankrike härstammar öltyper med en variationsrikedom utan motstycke i världen. Här möter man allt från svag, maltig ale till stark, torr trappistöl och syrlig, stalldoftande lambik. Här har också gamla bryggeritekniker såsom spontanjäsning överlevt in i modern tid.
Saison
Saison har sina rötter i vallonskt bondgårdsöl. Öltypen har bevarats av små belgiska bryggerier och bryggs idag i många länder med mikrobryggerikultur. Historiskt skedde bryggningen i slutet av den kalla årstiden. Ölet kryddades ibland med t ex koriander, ingefära, stjärnanis eller citrusskal. För att ölet skulle behålla sin fräschör till skördearbetet humlades det rejält. Saison jäses ofta mycket varmt (över 30 grader) med jäst som ger mycket god utjäsning. I kombination med ett ofta sulfatrikt vatten ger detta ett öl med torr avslutning.
Supersaison
Supersaison är en modern variant av den traditionella saisonen. Saisonens nya popularitet har gjort att många småbryggerier har börjat tillverka starkare, kryddigare och fylligare varianter. Supersaison jäses ofta mycket varmt (över 30 grader) med jäst som har mycket goda utjäsningsegenskaper. I kombination med sulfatrikt vatten ger detta ett öl med torr avslutning.
Imperial stout
Den är stark och full med smak. Dess värmande egenskaper är erkända. Utvecklas ofta positivt med lagring.
Mild stout/porter
Stout urskildes från början som en alkoholstarkare variant av portern. I dag kan stout karaktäriseras genom sin tydligt brända och beska, ofta torra och lite syrliga profil, medan porter har en mjukare framtoning och lutar åt det chokladigt maltiga.
Porter
Porterstilen rymmer såväl den karamelliga svenska portern som de lite torrare London porter-varianterna.
Extra stout
En förhållandevis stark ale. Väldigt mörk och såklart med härligt rostiga toner.
Oatmeal stout
Lite av en favoritstil. Den är mörk, har en stor kropp med rostiga toner. I bakgrunden bidrar havren med både smak och ett vackert vitt skum.
Syrliga öl
Före den industrialiserade ölbryggningens mikrobiologiska kontroll var det vanligt att öl blev syrligt med lagring, men idag är kommersiellt syrligt öl en raritet. I Belgien fortgår dock traditionen med spontanjäsning av öl. Vid spontanjäsning tillsätter bryggaren ingen jäskultur, utan låter jäst och bakterier från luften starta jäsningen. Detta ger ett syrligt öl med stor komplexitet.
